.

Kul att du kommer med förslag!

Jag hoppas bara att mina svar duger ;)

Jag har alltid varit runt hästar så länge jag kan minnas. Mamma har ridit hela sitt liv själv och höll på med hästar när jag var en lite bebis så det var ingen konst att jag också skulle börja rida. Redan som 2 år satt jag på en liten shettis, min mammas kusin hade också hästar så på hennes stora bjässar fick jag också sitta på. Haha jag hade en sådan glansig svart ful hjälm på mej som var alldeles för stor!

Bättre än inget.

Som Amanda beskrev det så var vi redan vänner när vi var pyttesmå. Hennes shettis Bamse var jättesnäll och mysig, vi pysslade alltid med honom och red runt på gården. Vi turades om att leda honom och ibland gjorde mamma det om hon inte fotade oss. Amandas granne Tanja hade en massa islandshästar som gick för turridning och sånt så jag började där när jag blev lite äldre typ 6 år kanske? Jag började rida där väldigt tidigt iaf, men då blev det ju ingen riktig ridning. Lite ledande hit och dit, få pröva på att trava och så.

Jag var med på ett ridläger där så kunde man sova över också, det var roligt men jag var den yngsta så jag fick ju rida med många stora. När vi var på väg hem från ridturen så trillade jag av för att hästen snubblade sedan dess blev jag lite rädd för hästar. Jag höll fortfarande på med dem men jag ville inte rida.

Det gick ett tag och sedan började jag igen lite smått. När jag blev 8 år så fick jag min första egna ponny, en maxad b-ponny på 7 år f*97. Underbar ponny! Han har bara ett öga. Tyvärr hos hans förra ägare blev han varnvårdad(betydelse; illa behandlad), gick i knappt en hage, stod i en box full med bajs, blev inte riden ordentligt, fick inte tillräckligt med mat. Ja, han såg ut som skit helt enkelt. Vi hade problem med att få honom att äta, det tog ett tag men tillslut när mamma la till lite betfor så swoop så åt han som bara den. Han blev bättre och tillsist kunde man rida någorlunda på honom. En riktig bråkstake! Enivs som tusan och jag kunde ju inte så mycket. Jag red honom bara med mamma i skogen ingen riktig pli på honom.

Mitt första ridläger med honom 07 så fick jag träna för en dressyr/hopp ryttare som jag har ridit för enda sedan dess, jag hoppade för första gången där och jag trillade av här och där hela tiden. Vare sig dressyr eller hoppning. Men vad brydde jag mej om det, bara upp i sadeln igen. Tillsist blev jag helt immun mot smärtan som kom när man trillade av, vi utvecklades något enormt efter det. Min tränare var även min första riktiga tränare, jag har aldrig gått på ridskola så jag visste ju inte mycket men gud ska ni veta vad vi har fått lära oss av henne. Jag "red in" honom igen, föresten jag har ju inte sagt vad hästen heter :p Han heter Cefyr iaf, uttalas Sefyr.

Eftersom han kunde ju inte så mycket då men han hade ju tappat en del, tävlingarna gick bra (Pay&Jump) förutom när vi var i vinslöv, för det stället gillar han inte ;)

Jag vet inte hur många gånger han har stannat med mej där , jag blev alltid så galen på honom för att han inte ville hoppa när jag visste att han kunde.

Träningarna gick super, hoppade högt och fint och helt underbart. Men ett tag var det att han bara stannade han, det var ju inte lätt heller när han bara kunde se med ett. Så därför krävde han ännu mer hjälp under hoppningen för att han skulle se. Han var en riktig barnhäst! När han blev äldre förståss ;p

Nu idag står han hos en underbar liten flicka som älskar honom något mer än annat, bättre hem för honom finns det nog inte. Dessutom bor hon nära och granne med en kompis så jag kan alltid hälsa på.

Usch nu börjar jag bara babbla en massa, tråkigt?

Iaf så hade jag honom i 6 år och sedan två år tillbaka den 17 oktober 2009 så följde lille Denver med mej hem.

Och det är då han jag håller på att träna och tävla nu. Ni kan nog då lista ut att han är min andra ponny. En riktigt prins denna ponnyn asså, hur underbar som helst! Jag förstår varför det var så svårt för förra ägaren att ta farväl, hon hade haft honom i 5 år. Jag vet ju hur det var med Cefyr, men han hade ändå varit på foder i ett år så det var inte så svårt som jag trodde. Men iaf så ja, vi får väl se hur det går nu för oss. Antagligen nu i år ska jag skaffa storhäst inför gymnasiet men jag ska inte ha hästen med mej utan den får stå hemma så tränar jag för mina tränare som vanligt och satsar på teorin. Ridningen på skolan bryr jag mej inte om, jag lär mej mer av att rida för mina tränare tror jag.

Hoppas detta inte blev för långtråkigt, visste inte riktigt vad jag skulle skriva vilket resulterar till mycket babbel ;) Jag har då tre hästar just nu, mammas häst och min unghäst. Jag kommer skriva mer om unghästen senare.

Känns så himla skönt bara att få blogga igen.

Nu ska ni få slippa mitt skrivande och titta på gamla bilder.

Tagna från mobilen därav den dåliga kvaliteten. Sitter på mammas jobbedata så det finns inga såna bilder här.

Tyvärr blir vissa sneda för datan vill inte vända dem.